Stor Champagne
Har precis fått hem en laddning fantastisk Champagne till restaurangen, Taittinger Comtes de Champagne 1999, detta är verkligen en utav de mest prestigfyllda Champagner som finns att få tag på.
Igår var det dags att prova och förväntningarna var förstås stora, och med facit i hand så var det ingen som blev besviken.
Taittinger är en utav de stora vinhusen i Champagne med stora markarealer främst i côtes de blancs och deras viner är kända för att innehålla en betydande andel Chardonnay.
Vinhuset är familjeägt och har så varit sedan 1734, till egendomen så hör också familjens slott La Marquetterie, idag så är det Pierre-Emmanuel Taittinger som leder företaget och har så gjort sedan 1976.
Man äger 288 ha sprida över 34 st olika vingårdar och äger en stor andel vingårdar planterade med Chardonnay. Markarealen innehåller också en stor andel både Pinot Noir och Pinot Meunier.
Comtes de Champagne är Taittingers allra finaste Champagne och produceras bara under dom bästa åren då kvaliteten på druvorna är som allra bäst.
Man använder bara Chardonnay från olika byar, Chouilly, Cramant, Avize och Oger, alla klassade som Grand Cru.
Det är bara La Cuvée ( den första pressningen ) som används till vinet och 5% av vinet ligger på nya träfat för att sedan ingå i blandnigen.
Årgång 1999 räknas redan som en klassik årgång och jämförs med årgångar som 1982 0ch 1988, året började med en mild vinter och en varm och solig vår, sommaren var stabil med jämna temperaturer och en del regn i augusti innan skörden. Kvaliteten på druvorna var hög och man fick stora volymer.
Så till vinet, som jag sa innan så var förväntningarna stora och spänningen steg gradvis, färgen på vinet var ljust halmgult med en fin briljans och bra koncentration. Doften var ren och stor, balanserad och med ett stort djup, dofter av citrus, mandel och lite honung med en touch av vanilj, underbar.
Smaken var elegant och komplex med en underbar mousse och krämig textur, massor av bubblor som låg perfekt i munnen, syran var påtaglig men balanserad, smaker av citrus med toner av vanilj, vita persikor och mandel, gott.
Längden var underbart lång och ville aldrig ta slut, detta är verkligen en stor Champagne, som jag tror och vet att jag kommer att avnjuta vid mer tillfällen.
Må väl.....
F
Igår var det dags att prova och förväntningarna var förstås stora, och med facit i hand så var det ingen som blev besviken.
Taittinger är en utav de stora vinhusen i Champagne med stora markarealer främst i côtes de blancs och deras viner är kända för att innehålla en betydande andel Chardonnay.
Vinhuset är familjeägt och har så varit sedan 1734, till egendomen så hör också familjens slott La Marquetterie, idag så är det Pierre-Emmanuel Taittinger som leder företaget och har så gjort sedan 1976.
Man äger 288 ha sprida över 34 st olika vingårdar och äger en stor andel vingårdar planterade med Chardonnay. Markarealen innehåller också en stor andel både Pinot Noir och Pinot Meunier.
Comtes de Champagne är Taittingers allra finaste Champagne och produceras bara under dom bästa åren då kvaliteten på druvorna är som allra bäst.
Man använder bara Chardonnay från olika byar, Chouilly, Cramant, Avize och Oger, alla klassade som Grand Cru.
Det är bara La Cuvée ( den första pressningen ) som används till vinet och 5% av vinet ligger på nya träfat för att sedan ingå i blandnigen.
Årgång 1999 räknas redan som en klassik årgång och jämförs med årgångar som 1982 0ch 1988, året började med en mild vinter och en varm och solig vår, sommaren var stabil med jämna temperaturer och en del regn i augusti innan skörden. Kvaliteten på druvorna var hög och man fick stora volymer.
Så till vinet, som jag sa innan så var förväntningarna stora och spänningen steg gradvis, färgen på vinet var ljust halmgult med en fin briljans och bra koncentration. Doften var ren och stor, balanserad och med ett stort djup, dofter av citrus, mandel och lite honung med en touch av vanilj, underbar.
Smaken var elegant och komplex med en underbar mousse och krämig textur, massor av bubblor som låg perfekt i munnen, syran var påtaglig men balanserad, smaker av citrus med toner av vanilj, vita persikor och mandel, gott.
Längden var underbart lång och ville aldrig ta slut, detta är verkligen en stor Champagne, som jag tror och vet att jag kommer att avnjuta vid mer tillfällen.
Må väl.....
F
Spansk upprättelse
Jag har alltid varit en stor beundrare av Spanska viner, den härliga mörka frukten, kryddigheten och den fylliga karaktären. För den största skaran svenska vindrickare så är det Riojaviner som har varit på modet gärna med en rejäl dos av fat som har dragit åt det kryddiga hållet spetsad med dill och vanilj. Men under det sena 1990-talet så städade man upp bland faten och började att använda sig mer av Franska fat för att bevara frukten och fräschören i vinerna.
En utav dom stora pionjärerna inom den spanska vinindustrin är Miguel Torres jr, som sedan 1991 leder familjeföretaget, han har varit en stor kraft för dom spanska vinerna och deras utvekling. Han föddes 1941 och har gjort sig känd för att komma med nya ideér och har modeniserat den spanska vinindustrin.
Bodegas Torres grundades 1870 och är en utav dom största vinproducenterna i spanien.
Kvällens vin skulle bli Mas la Plana 1988, vingården Mas la Plana planterades 1966 och är på 22 ha, druvorna som man odlar är Cabernet sauvignon och Cabernet franc.
Den första årgången 1970 fick stor uppmärksamhet när den i en provning 1979 slog dom stora vinerna från Bordeaux.
Idag är vingården 3 gånger så stor med en varierande produktion på 4500-14000 lådor per år, vinet görs bara under bra årgångar då man vill att kvaliteten alltid ska vara på topp.
Vinet kallas ibland för Black Flag och innehöll till en början an liten del Cabernet franc och vinet uppfostrades på amerikanska fat.
Idag så är det 100 % Cabernet sauvignon och man använder bara franska fat.
Vinet visade en mogen färg, vackert bourgogne röd med ett fint djup. På näsan så var vinet underbart söttfruktigt och komplext, elegant och vackert sammansatt. Dofter av mogen sött röd frukt och en liten antydan av julkryddor slog mot näsan, bra längd och med en fin fräschör, detta är ett stort vin.
På paletten så var vinet fortfarande friskt och med en behaglig syra, fylligt och med en bra struktur, smaken var väl mogen och jag hittade kryddor, sött lakrits och röd frukt som var åt det söta hållet, silkeslena tanniner som var markerade och med ett härligt avslut.
Då jag inte har provat detta vin innan så måste jag säga att jag blev positivt överraskad och ser framemot nästa gång jag får dricka dessa stora viner.
Må Väl
F
En utav dom stora pionjärerna inom den spanska vinindustrin är Miguel Torres jr, som sedan 1991 leder familjeföretaget, han har varit en stor kraft för dom spanska vinerna och deras utvekling. Han föddes 1941 och har gjort sig känd för att komma med nya ideér och har modeniserat den spanska vinindustrin.
Bodegas Torres grundades 1870 och är en utav dom största vinproducenterna i spanien.
Kvällens vin skulle bli Mas la Plana 1988, vingården Mas la Plana planterades 1966 och är på 22 ha, druvorna som man odlar är Cabernet sauvignon och Cabernet franc.
Den första årgången 1970 fick stor uppmärksamhet när den i en provning 1979 slog dom stora vinerna från Bordeaux.
Idag är vingården 3 gånger så stor med en varierande produktion på 4500-14000 lådor per år, vinet görs bara under bra årgångar då man vill att kvaliteten alltid ska vara på topp.
Vinet kallas ibland för Black Flag och innehöll till en början an liten del Cabernet franc och vinet uppfostrades på amerikanska fat.
Idag så är det 100 % Cabernet sauvignon och man använder bara franska fat.
Vinet visade en mogen färg, vackert bourgogne röd med ett fint djup. På näsan så var vinet underbart söttfruktigt och komplext, elegant och vackert sammansatt. Dofter av mogen sött röd frukt och en liten antydan av julkryddor slog mot näsan, bra längd och med en fin fräschör, detta är ett stort vin.
På paletten så var vinet fortfarande friskt och med en behaglig syra, fylligt och med en bra struktur, smaken var väl mogen och jag hittade kryddor, sött lakrits och röd frukt som var åt det söta hållet, silkeslena tanniner som var markerade och med ett härligt avslut.
Då jag inte har provat detta vin innan så måste jag säga att jag blev positivt överraskad och ser framemot nästa gång jag får dricka dessa stora viner.
Må Väl
F
St-Emilion 2006
Dags att göra en återblick på St-Emilion anno 2006 och se vad denna årgången har att erbjuda. Vinet som skulle avnjutas blev Château Canon-La-Gaffeliere 2006 St-Emilion Grand Cru. Denna klassiska egendom ägs av den tyska släkten Von Niepperg som har sina rötter i Würtemberg, idag är det Stephan von Niepperg som driver slottet och vinet tillhör idag toppen i St-Emilion. Vingårdsarealen uppgår till 19,2 ha slottet ligger sydväst om byn nedanför Le côte, här är det kalksten som dominera och vinerna blir eleganta och strama. Vinet ligger 12-24 mån på franska fat och blenden är Merlot som dominerar med Cabernet Franc och en skvätt Cabernet Sauvignon.
Vinet hade fått nästan 2 timmar på karaff innan det var dags att prova, doften var intensiv och lite obalanserad till en början, aromer av mörk frukt, kryddor, fat, plommon och fikon.
Smaken var väldigt intensiv och kraftfull, återigen var alkoholen påtaglig och markerad, bra syra som var ung och livlig, markerade tanniner och en fyllig kropp, karaktären på vinet gick åt mörk sött frukt, lakrits, och björnbär, intensiv och med ett långt avslut.
Först så blev jag lite besviken på vinet, det var knutet och inte alls så elegant som jag hade hoppats på, men efter någon timme till på karaff så blev det precis sådär fruktigt och komplext som jag hade föreställt mig. Detta är verkligen ett stort vin som kommer att vara på sin topp om 15-20 år, drick det nu eller lägg det i källaren och ha tålamod.
Jag har också hunnit med att dricka ännu ett vin från 1991 denna gång blev det Ch Latour 1991 och detta vin hade haft ett bättre liv än Margaux 91, läcker och komplex, perfekt mogen och sagolikt gott.
Må Väl
F...
Vinet hade fått nästan 2 timmar på karaff innan det var dags att prova, doften var intensiv och lite obalanserad till en början, aromer av mörk frukt, kryddor, fat, plommon och fikon.
Smaken var väldigt intensiv och kraftfull, återigen var alkoholen påtaglig och markerad, bra syra som var ung och livlig, markerade tanniner och en fyllig kropp, karaktären på vinet gick åt mörk sött frukt, lakrits, och björnbär, intensiv och med ett långt avslut.
Först så blev jag lite besviken på vinet, det var knutet och inte alls så elegant som jag hade hoppats på, men efter någon timme till på karaff så blev det precis sådär fruktigt och komplext som jag hade föreställt mig. Detta är verkligen ett stort vin som kommer att vara på sin topp om 15-20 år, drick det nu eller lägg det i källaren och ha tålamod.
Jag har också hunnit med att dricka ännu ett vin från 1991 denna gång blev det Ch Latour 1991 och detta vin hade haft ett bättre liv än Margaux 91, läcker och komplex, perfekt mogen och sagolikt gott.
Må Väl
F...
Ibland är stort inte det bästa
Idag var det dags att dricka Château Margaux 1991, och ibland så visar det sig att storleken inte har någon betydelse. Detta var tyvärr inte något vin som jag kommer att lägga på minnet som en utav mina stora upplevelser. Vinet var till en början stramt och elegant som man kan förvänta sig av en Margaux av klass, men det skulle tyvärr visa sig vara en besvikelse. Efter en tid på karaff så var vinet inte alls vad jag hade hoppats på, frukten var som bortblåst, ingen dansande syra som brukar vara så tydlig i dessa viner, det fanns ingen struktur, och vinets avslutning var på gränsen att vara helt obefintlig. Tyvärr så var detta ingen trevlig upplevelse men så kan det vara ibland när man tittar sig blind på labels och inte är påläst på årgången skäms !
Tur då att kvällens andra vin skulle visa sig vara en större njutning. Pinot Noir från Oregon, USA.
Beaux Fréres Willamette Valley 2006, en strålande Pinot som verkligen var en upplevelse även om vinet var ungt och knutet. Som sig bör så serverades vinet blint, och min gissning var Pinot från USA, svalt klimat, t ex Oregon, och att vinet var ungt typ 06 eller 07. En hyfsad gissning tycker jag, vinet var elegant, med en tydlig fruktsmak av mörka bär, härlig syra, saftig och balanserad med ett rent och tydligt avslut och med en lite kryddig eftersmak som jag ofta hittar i dessa viner, Bon Vin.
Även om jag är en stor beundrare av dom stora vinerna från Bordeaux så är det ibland bra att bli påmind om att det inte alltid är storleken som har betydelse, utan att även dom små ibland kan överraska.
F
Tur då att kvällens andra vin skulle visa sig vara en större njutning. Pinot Noir från Oregon, USA.
Beaux Fréres Willamette Valley 2006, en strålande Pinot som verkligen var en upplevelse även om vinet var ungt och knutet. Som sig bör så serverades vinet blint, och min gissning var Pinot från USA, svalt klimat, t ex Oregon, och att vinet var ungt typ 06 eller 07. En hyfsad gissning tycker jag, vinet var elegant, med en tydlig fruktsmak av mörka bär, härlig syra, saftig och balanserad med ett rent och tydligt avslut och med en lite kryddig eftersmak som jag ofta hittar i dessa viner, Bon Vin.
Även om jag är en stor beundrare av dom stora vinerna från Bordeaux så är det ibland bra att bli påmind om att det inte alltid är storleken som har betydelse, utan att även dom små ibland kan överraska.
F
Tack för senast
Ok då var det dags att summera dom senaste veckorna, gud vad jag är dålig på att skriva i min blogg måste bli ändring på detta. Nåväl vad ska vi börja ? den senaste tidens intag av stora viner ha verkigen överträffat varandra med råge. Om vi tar det från början, så började det förra veckan med ett av mina absoluta favorit vin Léoville Poyferré från St-Julien årgång 2001 ett vin som alltid uppvisar elegans, komplexitet och fin struktur. Årgång 2001 tycker jag är läckert söttfruktig med en underbar balans och en fin syra som ger liv till vinet, eftersmaken är lång och balanserad med ett delikat avslut, detta är Grand wine.
Slottet delades från Léoville-Las-Cases 1840 och köptes av Baron d´Erlanger, som drev det fram till 1920 då familjen Cuvelier tog över. Man hade en dip på 1960 och 1970-talet men sedan tidigt 1980-tal så är vinerna åter strålande.
Efter denna underbara vinupplevelse så skulle det bara bli ännu bättre, under en intensiv kväll på jobbet så skulle det smakas av inte mindre än 3 stora viner under en och samma kväll.
Vino numero uno, var den alltid lika stora Champagnen Henriot Vintage 1996 detta är ett av dom stora vinerna som finns att dricka idag till ett rimligt pris.
En utav få 96:or där det verkligen finns balans mellan syra och frukt, det är så underbart väl sammansatt och komplext på samma sätt med en ren frukt karaktär och underbar renhet som är svår att hitta i någon annan champis för tillfället.
Vino numero due, Léoville-Las-Cases 2000, oj VILKET VIN detta är verkligen ett Grand wine, så perfekt och balanserat, med allt man vill ha i ett stort vin, underbara frukt toner av mörka bär, cassis, sött lakrits och svart tryffel.
Eftersmaken är lång och med fin balans, Bon. Ägas idag av familjen Delon som fått egendomen på rätt spår.
Vino numero tres, Etienne Sauzet Les Combetts 2006, Puligny-Montrachet, detta kan jag säga är Chardonnay
per exilens, sådan renhet hittar man bara bland det som egentligen skulle vara förbjudet. Mineral i massor med en knivskarp syra och en komplexitet som gör att man bara ryser av avund. Det är så här det ska smaka ! inte fat, sött gul frukt och honung. Chardonnay ska vara rent och elegant och med massor av syra och mineral som bara kan jämföras med dom renaste Rieslingvinerna från Tyskland och Österrike.
Sedan kom ett vin som jag inte har smakat innan men blir mer och mer förtjust i. Bond Matriarch Napa Valley 2005, detta är ett vin som görs av Bill Harlan och Bob Levy, det är en 100 % Cabernet Sauvignon från olika vingårdar i Napa Valley och görs som en cuvèe istället för att blandas till Bond`s första viner som är vingårdsbetäcknade.
Ett underbart vin som visar toner av bläck, cassis, lakrits, och en liten kryddig ton. Lång eftersmak som bara blir bättre med tiden, Bon Wine !
Ja så här en månad innan SM så är det undebart att få tillfälle att dricka dessa stora och fantastiska viner, känns som en bra uppladning. Så jag kan bara säga, Tack för senast.....
Slottet delades från Léoville-Las-Cases 1840 och köptes av Baron d´Erlanger, som drev det fram till 1920 då familjen Cuvelier tog över. Man hade en dip på 1960 och 1970-talet men sedan tidigt 1980-tal så är vinerna åter strålande.
Efter denna underbara vinupplevelse så skulle det bara bli ännu bättre, under en intensiv kväll på jobbet så skulle det smakas av inte mindre än 3 stora viner under en och samma kväll.
Vino numero uno, var den alltid lika stora Champagnen Henriot Vintage 1996 detta är ett av dom stora vinerna som finns att dricka idag till ett rimligt pris.
En utav få 96:or där det verkligen finns balans mellan syra och frukt, det är så underbart väl sammansatt och komplext på samma sätt med en ren frukt karaktär och underbar renhet som är svår att hitta i någon annan champis för tillfället.
Vino numero due, Léoville-Las-Cases 2000, oj VILKET VIN detta är verkligen ett Grand wine, så perfekt och balanserat, med allt man vill ha i ett stort vin, underbara frukt toner av mörka bär, cassis, sött lakrits och svart tryffel.
Eftersmaken är lång och med fin balans, Bon. Ägas idag av familjen Delon som fått egendomen på rätt spår.
Vino numero tres, Etienne Sauzet Les Combetts 2006, Puligny-Montrachet, detta kan jag säga är Chardonnay
per exilens, sådan renhet hittar man bara bland det som egentligen skulle vara förbjudet. Mineral i massor med en knivskarp syra och en komplexitet som gör att man bara ryser av avund. Det är så här det ska smaka ! inte fat, sött gul frukt och honung. Chardonnay ska vara rent och elegant och med massor av syra och mineral som bara kan jämföras med dom renaste Rieslingvinerna från Tyskland och Österrike.
Sedan kom ett vin som jag inte har smakat innan men blir mer och mer förtjust i. Bond Matriarch Napa Valley 2005, detta är ett vin som görs av Bill Harlan och Bob Levy, det är en 100 % Cabernet Sauvignon från olika vingårdar i Napa Valley och görs som en cuvèe istället för att blandas till Bond`s första viner som är vingårdsbetäcknade.
Ett underbart vin som visar toner av bläck, cassis, lakrits, och en liten kryddig ton. Lång eftersmak som bara blir bättre med tiden, Bon Wine !
Ja så här en månad innan SM så är det undebart att få tillfälle att dricka dessa stora och fantastiska viner, känns som en bra uppladning. Så jag kan bara säga, Tack för senast.....
Dålig
Fan vad jag är dålig på att skriva i min blogg, det måste bli ändring på detta, ta dig i kragen och bli lite seriös! Ok så vad har hänt sen jag skrev sist ?. En liten resa till Ungern har det blivit, superbra, underbara viner, dålig mat, och piss väder men vad kan man förvänta sig om ett land från öst. Annandagen så var det dags för den årliga träffen för THE OLD BOYS och denna gången var det som vanligt FEST, FEST FEST, sjukt trevligt som vanligt och hyfsat dyrt, men det är det värt. Annars så rullar det på, har ett nytt mästerskap och en buckla att försvara den 24:e april i Sthlm ( nu jävlar så gäller det). Vin dricks i måttlig mängd ( hahaha ) den vanliga mängden av Bordeaux, Champagne och stram Riesling från Europa ( allt annat är för b,,,ar). Ser fram emot att åka till Wien i maj och frossa i Grüner och Riesling från Österrike. Känner annars att vardagen är rätt så tråkig, behöver lite inspiration och något att kämpa för, Växjö mitt i vintern och med 2 meter snö är inget för en vinromantiker som mig. Snart så kommer den vita guiden som är en programförklaring över hur den svenska gastronomin mår och värkar 2010. Jag lovar och svär att jag ska bli bättre att uppdatera min Blogg, dagens vin Les Tourelles de Langueville 2005.
Uppdatering
Ja nu är jag tillbaka efter ett låååååångt upphåll, som inte var planerat, men livet blir inte alltid som man planera.
Det har hänt mycket under det senaste halvåret ! det har varit mycket resor, semester, vindrickande, tävlingar och jobb. Men från och med nu så ska jag bli bättre på att uppdatera min blogg. Om vi börja från början så var det dags att under midsommar helgen åka ner till Bordeaux och besöka VINEXPO för första gången och det var en upplevelse det vill jag lova. Restaurang besök varvades med underbara provningar och massor av vindrickande det var verkligen en mässa som jag kommer att besöka vid varje tillfälle som ges. Efter vinexpo så var det dags för lite semester och som vanligt riktades blicken mot NICE och jag såg verkigen fram emot 2 lungna veckor på beachen, med sol och bad och äta och dricka. Direkt efter NICE så var det dags för Portugal så det var bara hem och vända och packa om väskorna och iväg till Douro, på en intressant resa uppför Dourofloden och en chans att upptäcka deras viner. Resan var väldigt lyckad och jag fick en bra inblick i deras viner och det är ett område som jag kommer att besöka igen.
Efter dessa olika resor var det dags att återgå till jobbet och börja att förbereda mig för NM som skulle avgöras på en färja mellan Stockhom och Helsingfors.
Tävlingen började på lördagen med praktiska prov och det hela genomfördes bra och jag kände att det hade gått bra, ( detta behöver ändå inte betyda att det har gått bra man är alltid lika nervös efter dom första momenten).
På söndagen så började vi med att skriva ett teoretiskt prov som också alltid känns lika jobbigt då man i efter hand kommer på saker som man skulle skrivit, men det känndes bra och nu var det bara att vänta och se.
Klockan fyra på eftermiddagen så ställde alla kandidaterna upp på scenen och dom tre finalisterna skulle presenteras.
Och nu så börja man verkligen bli nervös ska jag komma till final eller inte, det första namnet ropades upp inte mitt oj det går inte, tredje namnet ropas upp skit inte mitt heller man börja att svettas och känna sig yr, tredle namnet Fredrik Horn från sverige, oj vilken lättnad nu jä...la ska jag vinna.
Lottdragning om vem som ska börja jag dra nummer tre viket betyder att jag få gå ut sist.
Ner bakom scenen och vänta, och detta är det värsta att bara gå nere bakom scenen och vänta och försöka att hålla sig lung.
Tiden gick och tillslut så var det dags att entra scenen, och jag kände direkt att det var något som inte stämmde jag kom in helt fel i finalen från början, jag kände mig stressad och ville väl egentligen bara gå upp och hämta hem bucklan. Och så fortsatte det under hela finalen jag kom fel in i alla momenten och gjorde en mycket dålig final vilket jag också kände, så när det var slut så gick jag bara av scenen och visste att det inte skulle gå vägen.
Sant som sagt det blev en tredle plats vilket jag inte hade räknat med, och det kändes vill jag lova jag har aldrig varit så besviken på mig själv, och sättet som jag genomförde finalen på, jag måste lära mig att vara mycket lungnare och inte hasta igenom saker, för jag kastade verkligen bort en vinst genom att inte vara fokuserad och att ha skoj när du tävla, det kanske låter självsäkert att tro att kag skulle vinna men jag är faktiskt rätt säker på att om jag bara hade tagit det lungt och njutit av att stå på scenen så hade det gått vägen.
Men det är ingen mening att älta om detta nästa år är det nya tävlingar och nya möjligheter, nu ska jag avsluta detta året med lite roliga resor och provningar, höjdpunkten kommer att bli de 19 december när jag sitter på EL BULLI och steker.....
Det har hänt mycket under det senaste halvåret ! det har varit mycket resor, semester, vindrickande, tävlingar och jobb. Men från och med nu så ska jag bli bättre på att uppdatera min blogg. Om vi börja från början så var det dags att under midsommar helgen åka ner till Bordeaux och besöka VINEXPO för första gången och det var en upplevelse det vill jag lova. Restaurang besök varvades med underbara provningar och massor av vindrickande det var verkligen en mässa som jag kommer att besöka vid varje tillfälle som ges. Efter vinexpo så var det dags för lite semester och som vanligt riktades blicken mot NICE och jag såg verkigen fram emot 2 lungna veckor på beachen, med sol och bad och äta och dricka. Direkt efter NICE så var det dags för Portugal så det var bara hem och vända och packa om väskorna och iväg till Douro, på en intressant resa uppför Dourofloden och en chans att upptäcka deras viner. Resan var väldigt lyckad och jag fick en bra inblick i deras viner och det är ett område som jag kommer att besöka igen.
Efter dessa olika resor var det dags att återgå till jobbet och börja att förbereda mig för NM som skulle avgöras på en färja mellan Stockhom och Helsingfors.
Tävlingen började på lördagen med praktiska prov och det hela genomfördes bra och jag kände att det hade gått bra, ( detta behöver ändå inte betyda att det har gått bra man är alltid lika nervös efter dom första momenten).
På söndagen så började vi med att skriva ett teoretiskt prov som också alltid känns lika jobbigt då man i efter hand kommer på saker som man skulle skrivit, men det känndes bra och nu var det bara att vänta och se.
Klockan fyra på eftermiddagen så ställde alla kandidaterna upp på scenen och dom tre finalisterna skulle presenteras.
Och nu så börja man verkligen bli nervös ska jag komma till final eller inte, det första namnet ropades upp inte mitt oj det går inte, tredje namnet ropas upp skit inte mitt heller man börja att svettas och känna sig yr, tredle namnet Fredrik Horn från sverige, oj vilken lättnad nu jä...la ska jag vinna.
Lottdragning om vem som ska börja jag dra nummer tre viket betyder att jag få gå ut sist.
Ner bakom scenen och vänta, och detta är det värsta att bara gå nere bakom scenen och vänta och försöka att hålla sig lung.
Tiden gick och tillslut så var det dags att entra scenen, och jag kände direkt att det var något som inte stämmde jag kom in helt fel i finalen från början, jag kände mig stressad och ville väl egentligen bara gå upp och hämta hem bucklan. Och så fortsatte det under hela finalen jag kom fel in i alla momenten och gjorde en mycket dålig final vilket jag också kände, så när det var slut så gick jag bara av scenen och visste att det inte skulle gå vägen.
Sant som sagt det blev en tredle plats vilket jag inte hade räknat med, och det kändes vill jag lova jag har aldrig varit så besviken på mig själv, och sättet som jag genomförde finalen på, jag måste lära mig att vara mycket lungnare och inte hasta igenom saker, för jag kastade verkligen bort en vinst genom att inte vara fokuserad och att ha skoj när du tävla, det kanske låter självsäkert att tro att kag skulle vinna men jag är faktiskt rätt säker på att om jag bara hade tagit det lungt och njutit av att stå på scenen så hade det gått vägen.
Men det är ingen mening att älta om detta nästa år är det nya tävlingar och nya möjligheter, nu ska jag avsluta detta året med lite roliga resor och provningar, höjdpunkten kommer att bli de 19 december när jag sitter på EL BULLI och steker.....
Champagneprovning
Måndagen den 15 maj var det dags att hålla en provning med utvalda prestige champagner, sällskapet på provningen bestod av vinvänner och stammisar på pm det var 18 st sugna vinälskare som hade valt att avnjuta lite goda champagner den underbara sommarkväll.
Vinerna som skulle provas denna kväll var följande
Pierre Peters Chatillons Cuvée Prestige 1999
Henriot Vintage 1996
Jaquesson Avize Grand Cru 1997
Bollinger Grandè Annèe 1999
Philipponnat Clos des Goisses 1996
Kvällens första vin var Pierre Peters ett champagnehus som ligger i Le Mesnil södra champagne eller Cotè des blanc om man vill. Vinet är gjort på 100 % Chardonnay och druvorna kommer från vingården Les Chetillons har en ålder på 72 år och ägs helt av Pierre Peters, vinet har fått tillbringa 6 år på fat innan det har gått för försäljning.
Dags att prova
Jag har provat detta vinet vid ett flertal tillfällen innan och tycker verkligen att det är ett fantastiskt vin och jag blev inte besviken denna gången heller. Brilljant guldgul i färgen, delikat och fortfarande fruktig på näsan trots ålder, jag tycker att Pierre Peters alltid gör väldigt rena och fräscha viner och detta var inget undantag, även på smaken så imponera vinet, frisk och delikat, fotfarande med en sprudlande syra och friskhet, toner av citrus och mogen stenfrukt, aprikoser och mineral verkligen gott.
Kvällens andra vin var Henriot Vintage 1996
Ett vin som jag inte har druckit innan men jag gillar verkligen vinerna från Henriot, jag har provat en del andra viner från detta vinhus bl a deras Rosè 1998 som jag tycker är ett helt underbart vin. Även 96:an håller klassen och gör ingen besviken. Henriot ligger i Reims och är en utav dom största markägarna i hela champagne särsklit när det gäller chardonnay. Huset grundades 1808 och idag är det Stanislav Henroit som är ägare och tillsammans med Laurant Fresnet så görs klassisk champagne i yttersta klass. Vintage 96 är en cuvée gjord på 48 % Chardonnay och 52 % Pinot noir, inga fat andvänds och vinet har lagrats i hela 12 år innan det släpps för försäljning. Vinet bjuder på en fin gyllende gul lätl briljant färg i glaset och höjer förväntningarna ännu mera, doften är starm återhållsam och delikat men avslöjar att detta är ett vin med klass. Fin balans mellan frukt och ålder på näsan fortfarande vinös och ungdomlig toner av söta gula äppel, mineral och brioche. Smaken är verkligen delikat och stram, det som gör att jag tycker så mycket om dessa viner, fortfarande med en bra syra som håller upp vinet och ger det balans mot den mogna gula frukten som man känner i smaken blandat med mineral och mogna aprikoser. Väldigt elegant och med en lång längd i eftersmaken. Detta är verkligen en stor champagne.
Kvällens tredje vin var Jaquesson Avize Grand Cru 1997
Ett gammalt vinhus Grundat 1798 av Adolphe Jaquesson och ägs idag av Jean Chiquet som köpte det 1974 det är sonen Laurant som idag står för vinmakningen. Vinet är gjort på 100 % Chardonnay från vingårdar i Avize, och har legat på både fat och ståltank.
I glaset så visar vinet en ren fin halmgul färg inte så briljant som tidigare viner men fortfarande med en ungdomlig färg.
Doften är ren och frisk men lite mer åldersbetonad än föregående viner, här hittar jag mer toner av brioche, svamp och mognad även lite fattoner smyger sig på efter hand. Smaken är inte lika stram och frisk som vinerna som har provats innan under kvällen, återigen mer mognad saknar lite av den friska syran som jag vill ha även i en mogen champagne. Frukten är välutvecklad och bjuder inte på några större överraskningar, rostad mandel, brioche och toner av svamp och med ett relativt kort och nästan tråkigt av slut jag blev lite besviken på detta vin och dom flaskorna som finns kvar bör nog konsumeras inom en snar framtid.
Nu höjdes förväntningarna inför nästa vin Bollinger Grande Année 1999
Bollinger ligger vackert beläget i by Aÿ och grundades 1829 av Joseph Bollinger som kom från Tyskland köpte lite mark och började att odla vin och la grunden till vad som skulle komma att bli ett av världens mest kända champagnehus. Vinet är gjort på 63 % Pinot noir och 37 % Chardonnay. Jag har provat ett flertal andra årgångar av det stora vin men inte 99:an så jag såg verkligen fram emot att få tillfälle att smaka detta vin. Det började bra vinet hade en underbart kraftfull skrimrande gul färg helt utan något fel. Doften var stor och kraftfull men samtidigt balanserad och delikat, här hittade jag dofter av mandel, rostade nötter, tryffel, kaffe och mogen stenfrukt, fantastisk strukturerat vin, komplex och en doft som höll i sig länge. Smaken var allt vi hade hoppats på komplex och fyllig men fortfarande med elegans, återigen så hittade jag kaffe, rostade nätter och mandel, även lite aprikoser och toner av citrus smög sig in. Ja detta var verkligen en upplevelse och Bollinger lever återigen upp till sitt rykte som en utav dom stora.
Avslutningsvis så skulle det provas ett vin från Philipponnat och det var deras Grand Cru Clos des Goisses 1996 som var det utvalda vinet.
Vinhuset ligger i den lila byn Mareuil-sur-Aÿ och vingården Clos des Goisses är deras mest kända vingård och även det mest kända vinet och står verkligen i en klass för sig mot övriga viner från Philipponnat.
Blandningen är 70 % Pinot noir och 30 % Chardonnay och man har andvänt 30 % fatlagring för vinet. Vinhuset är från 1910 och drivs idag av Charles Philiponnat. Clos des Goisses köptes 1935 och är på 5,5 ha av allra finaste terroir.
Detta är ett kraftfullt vin vilket gör att det inte tillhör mina favoriter me det är alltid gott att dricka. Färgen är återigen lte blekare och uppvisar mognad. Doften är stor och komplex, mogen och med toner av rostat bröd, nötter, och gula äppel.
Smaken är kraftfull och lämnar inte mycket över till fantasin, personligen så tycker jag om när vinerna är lite mer återhållsamma och strama. Fyllig med en stor kropp smaken är komplex och lång, återigen med inslag av mogen gul frukt, rostade nötter och citrus även smaker av svamp smyger sig på. Jag har provat detta vin innan och det är som jag kommer ihåg de,t komplext och kraftfullt och saknar lite av den finess som jag gärna söker efter i en champagne, men det är fortfarande ett underbart vin.
Vilket var det godaste vinet ? svårt att säga men minna favoriter blev Henriot 1996 och Bollinger 1999 båda underbara viner som jag tror har ett långt liv framför sig.........
Vinerna som skulle provas denna kväll var följande
Pierre Peters Chatillons Cuvée Prestige 1999
Henriot Vintage 1996
Jaquesson Avize Grand Cru 1997
Bollinger Grandè Annèe 1999
Philipponnat Clos des Goisses 1996
Kvällens första vin var Pierre Peters ett champagnehus som ligger i Le Mesnil södra champagne eller Cotè des blanc om man vill. Vinet är gjort på 100 % Chardonnay och druvorna kommer från vingården Les Chetillons har en ålder på 72 år och ägs helt av Pierre Peters, vinet har fått tillbringa 6 år på fat innan det har gått för försäljning.
Dags att prova
Jag har provat detta vinet vid ett flertal tillfällen innan och tycker verkligen att det är ett fantastiskt vin och jag blev inte besviken denna gången heller. Brilljant guldgul i färgen, delikat och fortfarande fruktig på näsan trots ålder, jag tycker att Pierre Peters alltid gör väldigt rena och fräscha viner och detta var inget undantag, även på smaken så imponera vinet, frisk och delikat, fotfarande med en sprudlande syra och friskhet, toner av citrus och mogen stenfrukt, aprikoser och mineral verkligen gott.
Kvällens andra vin var Henriot Vintage 1996
Ett vin som jag inte har druckit innan men jag gillar verkligen vinerna från Henriot, jag har provat en del andra viner från detta vinhus bl a deras Rosè 1998 som jag tycker är ett helt underbart vin. Även 96:an håller klassen och gör ingen besviken. Henriot ligger i Reims och är en utav dom största markägarna i hela champagne särsklit när det gäller chardonnay. Huset grundades 1808 och idag är det Stanislav Henroit som är ägare och tillsammans med Laurant Fresnet så görs klassisk champagne i yttersta klass. Vintage 96 är en cuvée gjord på 48 % Chardonnay och 52 % Pinot noir, inga fat andvänds och vinet har lagrats i hela 12 år innan det släpps för försäljning. Vinet bjuder på en fin gyllende gul lätl briljant färg i glaset och höjer förväntningarna ännu mera, doften är starm återhållsam och delikat men avslöjar att detta är ett vin med klass. Fin balans mellan frukt och ålder på näsan fortfarande vinös och ungdomlig toner av söta gula äppel, mineral och brioche. Smaken är verkligen delikat och stram, det som gör att jag tycker så mycket om dessa viner, fortfarande med en bra syra som håller upp vinet och ger det balans mot den mogna gula frukten som man känner i smaken blandat med mineral och mogna aprikoser. Väldigt elegant och med en lång längd i eftersmaken. Detta är verkligen en stor champagne.
Kvällens tredje vin var Jaquesson Avize Grand Cru 1997
Ett gammalt vinhus Grundat 1798 av Adolphe Jaquesson och ägs idag av Jean Chiquet som köpte det 1974 det är sonen Laurant som idag står för vinmakningen. Vinet är gjort på 100 % Chardonnay från vingårdar i Avize, och har legat på både fat och ståltank.
I glaset så visar vinet en ren fin halmgul färg inte så briljant som tidigare viner men fortfarande med en ungdomlig färg.
Doften är ren och frisk men lite mer åldersbetonad än föregående viner, här hittar jag mer toner av brioche, svamp och mognad även lite fattoner smyger sig på efter hand. Smaken är inte lika stram och frisk som vinerna som har provats innan under kvällen, återigen mer mognad saknar lite av den friska syran som jag vill ha även i en mogen champagne. Frukten är välutvecklad och bjuder inte på några större överraskningar, rostad mandel, brioche och toner av svamp och med ett relativt kort och nästan tråkigt av slut jag blev lite besviken på detta vin och dom flaskorna som finns kvar bör nog konsumeras inom en snar framtid.
Nu höjdes förväntningarna inför nästa vin Bollinger Grande Année 1999
Bollinger ligger vackert beläget i by Aÿ och grundades 1829 av Joseph Bollinger som kom från Tyskland köpte lite mark och började att odla vin och la grunden till vad som skulle komma att bli ett av världens mest kända champagnehus. Vinet är gjort på 63 % Pinot noir och 37 % Chardonnay. Jag har provat ett flertal andra årgångar av det stora vin men inte 99:an så jag såg verkligen fram emot att få tillfälle att smaka detta vin. Det började bra vinet hade en underbart kraftfull skrimrande gul färg helt utan något fel. Doften var stor och kraftfull men samtidigt balanserad och delikat, här hittade jag dofter av mandel, rostade nötter, tryffel, kaffe och mogen stenfrukt, fantastisk strukturerat vin, komplex och en doft som höll i sig länge. Smaken var allt vi hade hoppats på komplex och fyllig men fortfarande med elegans, återigen så hittade jag kaffe, rostade nätter och mandel, även lite aprikoser och toner av citrus smög sig in. Ja detta var verkligen en upplevelse och Bollinger lever återigen upp till sitt rykte som en utav dom stora.
Avslutningsvis så skulle det provas ett vin från Philipponnat och det var deras Grand Cru Clos des Goisses 1996 som var det utvalda vinet.
Vinhuset ligger i den lila byn Mareuil-sur-Aÿ och vingården Clos des Goisses är deras mest kända vingård och även det mest kända vinet och står verkligen i en klass för sig mot övriga viner från Philipponnat.
Blandningen är 70 % Pinot noir och 30 % Chardonnay och man har andvänt 30 % fatlagring för vinet. Vinhuset är från 1910 och drivs idag av Charles Philiponnat. Clos des Goisses köptes 1935 och är på 5,5 ha av allra finaste terroir.
Detta är ett kraftfullt vin vilket gör att det inte tillhör mina favoriter me det är alltid gott att dricka. Färgen är återigen lte blekare och uppvisar mognad. Doften är stor och komplex, mogen och med toner av rostat bröd, nötter, och gula äppel.
Smaken är kraftfull och lämnar inte mycket över till fantasin, personligen så tycker jag om när vinerna är lite mer återhållsamma och strama. Fyllig med en stor kropp smaken är komplex och lång, återigen med inslag av mogen gul frukt, rostade nötter och citrus även smaker av svamp smyger sig på. Jag har provat detta vin innan och det är som jag kommer ihåg de,t komplext och kraftfullt och saknar lite av den finess som jag gärna söker efter i en champagne, men det är fortfarande ett underbart vin.
Vilket var det godaste vinet ? svårt att säga men minna favoriter blev Henriot 1996 och Bollinger 1999 båda underbara viner som jag tror har ett långt liv framför sig.........
The Berlin Tasting 2009
The Berlin Tasting är en vinprovning som tillskrivs Eduardo Chadwick från Chlie,han är vinmakare och ägare av vinhuset Errazuriz från Aconcagua Valley i norra Chile. Syftet med provningen var från början att visa upp dom chilenska vinerna och jämföra dessa med dom bästa från Bordeaux och och Toscana. Den första provningen ägde rum i Berlin 2004 och till mångas förvåning så blev dom chilenska vinerna väldigt uppskrivna och fick mycket höga poäng, detta gjorde att viner från chile fick en enorm genomslagskraft och Eduardo har fortsatt att resa runt jorden med sina viner och och The Berlin Tasting har nu varit i alla olika delar av världen och dom Chilenska vinerna har visat sig stå upp väldigt bra vid varje tillfälle. Onsdagen den 6: maj så var det dags att genomföra den provningen i Sverige och Stockholm för första gången, platsen var Grand Hotel och större delen av Sveriges vinelit var på plats, i juryn satt Andreas Larsson, Eduardo Chadwick och Bengt-Göran Kronstam. Eftermiddagen började med en genomgång av Eduardo där han berättade om Chile som vinland och presenterade också Errazuriz och berättade ingånde historia och bakgrund till detta kanske Chiles mest välrenomerande vinhus, en väldigt bra och väl genomförd presentation som gav mersmak och förväntningar inför provningen. Så var det då dags att göra lite nytta också den eftermiddag, anntal viner som skulle provas var 10 st där vi visste vilka viner från Chile som skulle provas men inte i vilken ordning. Även vinerna från Frankrike och Italien hade på förhand avslöjats men inte exakt vilka viner bara att dom kom från Bordeaux och Toscana. Vin nr 1 bjöd på en underbar doft, klassisk med blyerts, läder och svartavinbär det här var Bordeaux, ett vin som var väldigt elegant och fruktig med stor koncentration och en lång och härlig eftersmak av mörk frukt delikat syra och silkiga tanniner. Jag satte detta vinet som Château latour 2004 men det var Château Margaux 2004 supergott.
Vin nr: 2 stort doft sött frukt, cassis sötlakrits och rostad fat detta måste vara chile vilket det också var men vilket vin, då jag har dålig erfarenhet av Errazuriz sedan tidigare så gissade jag på Sena som var ett samanbete mellan Eduardo och Robert Mondavi vinet var Don Maximiano välgjort och bra vin, väldigt fruktigt med mycket cassis och söt mörkfrukt i smaken.
Vin nr: 3 Fruktig doft syrlig mörk frukt toner av körsbär och plommon, lite jordiga toner och fat. Detta bör vara Italien vilket det också var, då jag tyckte att vinet inte hade varken någon kropp eller läng på eftersmaken så blev jag lite konfundersam men gissade till slut på Tiganello från Brunello di Montalcino, det var Sassicaia 2004 och detta var en riktig besvikelse då jg redan sen innan har haft svårt att förstå mig på dessa viner så blev jag faktiskt bara ännumera övertygad om att dessa viner inte är Grand vin Andreas sa efter provningen att dessa viner behöver tid och ska inte drickas före 15 år så man får väl göra ett nytt försök på lite äldre årgångar.
Vin nr: 4 var svår att prova här gick jag fel första gången och placerade vinet i Italien men det var Chadwick 2005, det var ett bra vin som uppvisade toner av persikor första gången jag känner det i ett rött vin, mörk frukt och cassis ( vilket borde gjort att jag skulle ha placerat det i Chile) elegant och med komplexitet, gott.
Vin nr: 5 återigen persikor i doften detta är Chile, ännu mer söttfrukt, cassis och rostade fat, då jag sedan tidigare hade uppskattat Sena så gissade jag på det, vilket skulle vissa sig vara rätt Sena 2005.
vIn nr: 6 oj vilket vin här är vi hemma detta är Bordeaux, stall, läder, blyerst i massor, elegant men samtidigt komplext, Grand Vin som jag trodde var Château Margaux 2004, men icke det var Château Mouton-Rotschild 2004 och det var underbart gott.
Vin nr: 7 mörk frukt, syltig och parfymerad, cassis och persikor i massor och då är vi i Chile igen jag trodde det var Chadwick men det skulle visa sig vara Don Maximiano 2005.
Vin nr: 8 här ett vin som först var lite svår bedömt, körsbärsfrukt men också struktur och toner av rostade fat och blyerts och svartavinbär, men syran avslöjade dess ursprung och jag gissade på Italien vilket var rätt Ornellaia 2004 ett trevligt vin bättre än Sassicaia men ingen favorit hos mig särskilt inte är man kollar priset på dessa viner.
Vin nr: 9 återigen ett vin som var svårt att prova det gav inte så mycket vid första provningen fruktigt med mörka körsbör lite toner av fat och mycket syra och gissade på Italien för jag tyckte mig inte hitta något som skulle kunna tyda på Chile, men ack vad man kan ha fel ibland detta var Don Maximiano 2004
Så det sista vinet i provningen och detta skulle vissa sig vara en värdig avslutning på en mycket trevlig och lärorik provning, oj vilket elegant och delikat vin detta skulle vissa sig vara min favorit under denna provningen, det gick inte att ta miste på dess ursprung detta var återigen Bordeaux så typiskt med dess dofter av läder , blackcurant, blyerts lite toner av rostade fat och en underligande jordighet som är så typiskt för dessa viner, men var var vi någonstans i Bordeaux det var väldig påtagliga toner av just blyerts som fick mig att tänka på Pauillac men vilket slott, det var ju så underbart elegant men samtidigt komplext jag gissade på Château Lafite-Rotschild och det var rätt, detta vat ett helt fantastskt vin så gott.
Detta var en mycket intressant och spännande provning där man verkligen fick chansen att prova det bästa från Chile mot övriga världen, och man kan konstatera att dom Chilenska vinerna är mycket bättre än vad dom var för tio år sedan men dom har en lite bit kvar till den absoluta toppen men jag tror att dom är på god väg.
Tio i Topp
1. Château Mouton-Rotschild 2004
2. Chàteau Lafite-Rotschild 2004
3. Château Margaux 2004
4. Don Maximiano 2005
5. Ornellaia 2004
6. Sena 2005
7. Don Maximiano 2004
8. Chadwick 2005
9. Sena 2004
10. Sassicaia 2004
Vin nr: 2 stort doft sött frukt, cassis sötlakrits och rostad fat detta måste vara chile vilket det också var men vilket vin, då jag har dålig erfarenhet av Errazuriz sedan tidigare så gissade jag på Sena som var ett samanbete mellan Eduardo och Robert Mondavi vinet var Don Maximiano välgjort och bra vin, väldigt fruktigt med mycket cassis och söt mörkfrukt i smaken.
Vin nr: 3 Fruktig doft syrlig mörk frukt toner av körsbär och plommon, lite jordiga toner och fat. Detta bör vara Italien vilket det också var, då jag tyckte att vinet inte hade varken någon kropp eller läng på eftersmaken så blev jag lite konfundersam men gissade till slut på Tiganello från Brunello di Montalcino, det var Sassicaia 2004 och detta var en riktig besvikelse då jg redan sen innan har haft svårt att förstå mig på dessa viner så blev jag faktiskt bara ännumera övertygad om att dessa viner inte är Grand vin Andreas sa efter provningen att dessa viner behöver tid och ska inte drickas före 15 år så man får väl göra ett nytt försök på lite äldre årgångar.
Vin nr: 4 var svår att prova här gick jag fel första gången och placerade vinet i Italien men det var Chadwick 2005, det var ett bra vin som uppvisade toner av persikor första gången jag känner det i ett rött vin, mörk frukt och cassis ( vilket borde gjort att jag skulle ha placerat det i Chile) elegant och med komplexitet, gott.
Vin nr: 5 återigen persikor i doften detta är Chile, ännu mer söttfrukt, cassis och rostade fat, då jag sedan tidigare hade uppskattat Sena så gissade jag på det, vilket skulle vissa sig vara rätt Sena 2005.
vIn nr: 6 oj vilket vin här är vi hemma detta är Bordeaux, stall, läder, blyerst i massor, elegant men samtidigt komplext, Grand Vin som jag trodde var Château Margaux 2004, men icke det var Château Mouton-Rotschild 2004 och det var underbart gott.
Vin nr: 7 mörk frukt, syltig och parfymerad, cassis och persikor i massor och då är vi i Chile igen jag trodde det var Chadwick men det skulle visa sig vara Don Maximiano 2005.
Vin nr: 8 här ett vin som först var lite svår bedömt, körsbärsfrukt men också struktur och toner av rostade fat och blyerts och svartavinbär, men syran avslöjade dess ursprung och jag gissade på Italien vilket var rätt Ornellaia 2004 ett trevligt vin bättre än Sassicaia men ingen favorit hos mig särskilt inte är man kollar priset på dessa viner.
Vin nr: 9 återigen ett vin som var svårt att prova det gav inte så mycket vid första provningen fruktigt med mörka körsbör lite toner av fat och mycket syra och gissade på Italien för jag tyckte mig inte hitta något som skulle kunna tyda på Chile, men ack vad man kan ha fel ibland detta var Don Maximiano 2004
Så det sista vinet i provningen och detta skulle vissa sig vara en värdig avslutning på en mycket trevlig och lärorik provning, oj vilket elegant och delikat vin detta skulle vissa sig vara min favorit under denna provningen, det gick inte att ta miste på dess ursprung detta var återigen Bordeaux så typiskt med dess dofter av läder , blackcurant, blyerts lite toner av rostade fat och en underligande jordighet som är så typiskt för dessa viner, men var var vi någonstans i Bordeaux det var väldig påtagliga toner av just blyerts som fick mig att tänka på Pauillac men vilket slott, det var ju så underbart elegant men samtidigt komplext jag gissade på Château Lafite-Rotschild och det var rätt, detta vat ett helt fantastskt vin så gott.
Detta var en mycket intressant och spännande provning där man verkligen fick chansen att prova det bästa från Chile mot övriga världen, och man kan konstatera att dom Chilenska vinerna är mycket bättre än vad dom var för tio år sedan men dom har en lite bit kvar till den absoluta toppen men jag tror att dom är på god väg.
Tio i Topp
1. Château Mouton-Rotschild 2004
2. Chàteau Lafite-Rotschild 2004
3. Château Margaux 2004
4. Don Maximiano 2005
5. Ornellaia 2004
6. Sena 2005
7. Don Maximiano 2004
8. Chadwick 2005
9. Sena 2004
10. Sassicaia 2004
Ch. Latour 1982 och lite annat gott
Ibland så händer det och igår var en sådan dag, jag hade lite besök på krogen av ett gäng vinälskare som hade med sig en mycket trevlig flight av vin som får en enkel människa som mig att gå i spin. Jag hade satt ihop en liten special meny till mina vänner som skulle vissa sig passa mycket bra till kvällens viner. Kvällen började med stenbitsrom, råräkor och färskpotatis perfekt tillagade till detta så skulle det drickas Bollinger Grande Annèe 1969 som sattes mot Bollinger Vieilles Vignes Franqais 1988 mäktigt !. Först så provades Bollinger 69 som tyvärr visade sig gått över tiden, men man kunde förstå att detta hade varit ett stort vin, färgen var bärnstensfärgad och innehåll mängder av fällning som hade släppt från vinet, doften var rik och övermogen, toner av bräntsocker, karamell, mandel och rostade hasselnötter. I smaken så fanns det ytterst lite syra kvar som bar upp den lilla smak som fanns kvar att urskilja. Här hittade jag smaker som först fick mig att tänka på Sherry av typen Fino eller Manzanilla, smaken var nöttig, saknade frukt och var lite väl mogen för min smak, detta var mer intressant än gott, men så är det i vinetsvärld och det var lärorikt att få prova ett vin som detta. Sedan så följde 88:an som var ett helt annat vin, här fanns det både frukt och syra kvar, vinet bjöd även här på nöttiga toner som mandel och valnötter, jag hittade också toner av mogna äppel och en syra som fortfarande hjälpte till att ge detta vinet elegans och en lång och komplex eftersmak. Detta var ett stort vinögonblick och en mycket god champagne. Middagen fortsatte med en underbar gös från bolmen och till detta så fortsatte minna vänner med champagnen. Sedan så var det dags för kvällens höjdpunkt nu skulle det avnjutas ett legendariskt vin Château Latour 1982 ett klassiskt vin som har fått 100 poäng av Robert Parker, och verkligen är ett av världens stora viner.
Till detta så bjöds det på kalventrecôte med tryffel smör och primörer, och vinet levde verkligen upp till allas förväntningar, doften var stor men samtidigt elegant och komplex, jag hittade alla klassiska dofter så som blyerts, svartavinbär som hade blivit lite söta i doften, körsbär som var mogna och lite syrliga, rostade fat, och en en enorm längd, underbart. Smaken var underbart elegant och komplex detta var ett grand vin fortfarande en delikat syra, perfekt mogen frukt som, återigen bjöd på syrliga körsbär, sött svartavinbärsfrukt, blyerts och lite jordiga toner som är så typiskt för Pauillac, längden på vinet var underbart lång och bjöd på en perfekt finisch. Detta var en fantastisk upplevelse och jag är tacksam att jag fick tillfälle att prova dessa viner som alla var bra på sitt sätt, men Latour 1982 kommer jag att komma ihåg som en av minna största upplevelser så här långt....
Till detta så bjöds det på kalventrecôte med tryffel smör och primörer, och vinet levde verkligen upp till allas förväntningar, doften var stor men samtidigt elegant och komplex, jag hittade alla klassiska dofter så som blyerts, svartavinbär som hade blivit lite söta i doften, körsbär som var mogna och lite syrliga, rostade fat, och en en enorm längd, underbart. Smaken var underbart elegant och komplex detta var ett grand vin fortfarande en delikat syra, perfekt mogen frukt som, återigen bjöd på syrliga körsbär, sött svartavinbärsfrukt, blyerts och lite jordiga toner som är så typiskt för Pauillac, längden på vinet var underbart lång och bjöd på en perfekt finisch. Detta var en fantastisk upplevelse och jag är tacksam att jag fick tillfälle att prova dessa viner som alla var bra på sitt sätt, men Latour 1982 kommer jag att komma ihåg som en av minna största upplevelser så här långt....
Calvados
Couer de Lion heter en av världens mest kända Calvadoshus, det ägs och drivs av Christian Drouin och är beläget i den lilla staden Rouen som ligger i Normandie på västkusten i Frankrike. Calvados blev Appelation de Controlle 1942, och är indelat i tre st mindre områden, Domfrontais AOC 1998, Pays d`Age AOC 1942 och Calvados som är den övergripande appelationen. Pays d´Age räknas som det främsta området, här växer äppelträden på kalksten oh shiffer och ger perfekta äppel med lite bittersyra som är så viktig när man ska göra calvados. Det odlas ett hundra tal olika sorters äppel men man andvänder sig av i runda slängar ett 30-tal olika sorter och det är viktigt att man andvänder sorter som både är lite söta och har en markerad syra. I Domfrontais så andvänder man även upp till 30 % päron i cidern, här växer nämligen träden i lite mer porös lerjordar.
Provningen hålls av Christian Drouin själv som är en elegant gentleman som talar perfekt engelska vilket inte alltid är fallet,
den första calvadosen som ska provas är en helt ofatad sprit som endast har fått en liten touch av ståltank, där spriten får en liten oxidation och blir lite mildrare. Denna påronsprit ( det får endast kallas calvados om spriten har lega minst 2 år på fat, 3 år i Domfrontais ) uppvisar en delikat ren päronfrukt, lite spritig och med bra bet, längden är bra och detta är en välgjord päronsprit. Efter detta så bjuds vi på en Fine som har legat 4 år på fat och här har vi en djupare färg och även lite mer rökiga toner från faten, doften bjuder på choklad, bränt socker och sött påron frukt, ävem här så ahr vi en mycket bra produkt och man känner igen den eleganta stillen som är så typisk för detta hus. Calvados nr 3 är en Hors d`Age som har legat 6 år på fat, och det märks. Här är färgen mörkare, doften är mer avrundad och man hittar mörk choklad, cigarr, kryddor, rostade nötter och bränt socker. Husstillen är konstant och detta är en komplex calvados. Dags för två st årgångs calvadoser först ut är en 86:a som är underbart god, knäck, sött mörk påronfrukt, rostade fat och komplexitet i massor ja detta är verkligen en stor calvados, längden är enorm och vill inte försvinna.
Som avslutning så får vi smaka på en calvados från 1973, detta är en underbar calvados, en enorm längd stor doft med massor av sött frukt som är lite lätt rostad fortfarande frisk trots ålder och underbart delikat, jag blir förvånad att den fortfarande känns så fräsch och ung med massor av frukt, detta är verkligen gott.
Som samanfattning så måste jag säga att jag är glatt överraskad över denna calvados och den lever verkligen upp till sitt rykte som den allra bästa, och jag är glad att jag har fåt chansen att prova den delikata dryck. Till nästa gång lev väl och drich gott.......
Provningen hålls av Christian Drouin själv som är en elegant gentleman som talar perfekt engelska vilket inte alltid är fallet,
den första calvadosen som ska provas är en helt ofatad sprit som endast har fått en liten touch av ståltank, där spriten får en liten oxidation och blir lite mildrare. Denna påronsprit ( det får endast kallas calvados om spriten har lega minst 2 år på fat, 3 år i Domfrontais ) uppvisar en delikat ren päronfrukt, lite spritig och med bra bet, längden är bra och detta är en välgjord päronsprit. Efter detta så bjuds vi på en Fine som har legat 4 år på fat och här har vi en djupare färg och även lite mer rökiga toner från faten, doften bjuder på choklad, bränt socker och sött påron frukt, ävem här så ahr vi en mycket bra produkt och man känner igen den eleganta stillen som är så typisk för detta hus. Calvados nr 3 är en Hors d`Age som har legat 6 år på fat, och det märks. Här är färgen mörkare, doften är mer avrundad och man hittar mörk choklad, cigarr, kryddor, rostade nötter och bränt socker. Husstillen är konstant och detta är en komplex calvados. Dags för två st årgångs calvadoser först ut är en 86:a som är underbart god, knäck, sött mörk påronfrukt, rostade fat och komplexitet i massor ja detta är verkligen en stor calvados, längden är enorm och vill inte försvinna.
Som avslutning så får vi smaka på en calvados från 1973, detta är en underbar calvados, en enorm längd stor doft med massor av sött frukt som är lite lätt rostad fortfarande frisk trots ålder och underbart delikat, jag blir förvånad att den fortfarande känns så fräsch och ung med massor av frukt, detta är verkligen gott.
Som samanfattning så måste jag säga att jag är glatt överraskad över denna calvados och den lever verkligen upp till sitt rykte som den allra bästa, och jag är glad att jag har fåt chansen att prova den delikata dryck. Till nästa gång lev väl och drich gott.......
Lunch
Då var det dags igen för ännu en trevlig lunch med sinna kollegor från jobbet, denna soliga dag så stog det laxtartar och steaktartar på menyn. Först så öppnas det en underbar Bollinger Grande Annèe 1999 som verkligen levde upp till föväntningarna underbart ren, frisk och delikat perfekt som starter och fantastisk till laxtartaren. Efter denna superchampagne så var det dags för lite Riesling från Österrike och den strålande producenten FX Pichler, vinet var denna gång en Riesling får Loibnerberg på smaragd nivå och vinet hade verkligen allt som en Riesling på denna nivån ska ha, mineral, delikat syra, fint balanserad av en underbart solmogen gulfrukt och en komplexitet som verkligen är så typisk för dessa viner. Jag har verkligen en förkärlek för Österrike och dess vita viner på denna nivån är dom helt fantastiska. Sedan var det dags för lite stektartar perfekt tillagad av kollegorna från köket, först var det Pinot Noir från en av dom allra bästa, Etienne Montille Beaune Les Perrierès 1 er cru 2004 ett fantastiskt vin som efter 5 år verkligen visar upp Pinot Noir`s bästa egenskaper, delikat fruktig, sött röd frukt, hallon, jordgubbar och en ren syra och silkiga tanniner som gör detta vin till en underbar vinupplevelse. Sedan så var det dags för veckans inslag från Bordeaux och nu var det dags att undersöka vad St-Emilion 2004 hade att erbjuda och valet föll på Château Figeac 2004, ett vin som jag har haft tillfälle att njuta av innan men från 1986 och jag säger som jag sa då, detta är ett stort vin. Fylligt men samtidigt stramt och elegant, mörk mogen lite sött frukt, tilsammans med en fräschör och läskande tanniner som verkligen får detta vin att lyfta till nya höjder. Vinet passade perfekt till taratren som i all sin enkelhet stod upp perfekt till vinet, lysande kombination. Detta var verkligen en perfekt lunch att avnjuta med kollegor och vänner och till nästa gång lev väl och drick gott.....
